Resan som aldrig blev av

Det blev ingen härlig karibienkryssning för mig, syster och mamma. 
Vi kom bara till Londons flygplats.
Vi lyfte med planet från Landvetter och ca 45 min efter start, när vi befann oss uppe i luften, så viskade mamma till mig och sa:Jag mår inte så bra.
Jag vände mig om och frågade vad det var för fel, men hon svarade inte, utan satt likblek och tittade med öppna ögon. 
Jag ruskade i henne och väckte min syster. 
Vi slog henne lätt i ansiktet flera gånger, men ingen reaktion 
Lena, min syster skriker högt i planet, hjälp, hjälp det är något med mamma. 
Vi trodde båda att hon dog just där och då, och det var de längsta sekunderna i mitt liv. 
Flygvärdinnorna kom med syrgas och sen vaknade hon sakta till liv.
En underbar känsla. 
Hon fick ligga ner resten av tiden med syrgas på. 
När vi landat kom ambulanspersonal och tog EKG, blodtryck mm, och sen fick vi åka med ambulans till ett sjukhus i London. 
De tog massa prover och inget visade sig vara fel. 
Vi missade planet till Miami. 
Men tur i oturen för när vi kommit hem sent till Sverige igen, så kissade hon blod och hade fått urinvägsinfektion. 
På morgon skjutsade vi henne till akuten för att få medicin. 
Det var en helvetes resa som varade i nästan 20 timmar. 
Det vi hann äta var 1 bulle, 1 smörgås och några kex. 
All personal vi hade att göra med i London var otroligt proffsiga och omhändertagande. 
Det kunde ha slutat mycket illa, men vi fick med oss mamma hem, och det är vi så tacksamma för. 
Resor tar aldrig slut
Kram Jessie 

Kommentera här: